Adriana
Medans jag darrar som ett offer, en jagad gasell, ler hon lugnt. I 14 år har hon vart där med sin handduk.
Jag har mejslats ner många gånger i mitt liv, hon har badat mig, hon har torkat mig...
Hon satte upp håret omsorgsfullt i en knut och tvättade mina blodiga händer under handfatet, när jag själv inte kunde, 1 gång 2, 3 4... en oändlighet.
Ibland vet jag inte om hon är min bästa vän eller endast en fantasifigur i min hjärna, eller kanske min vänstra hand som jag har döpt.
Min psykolog sa att hon beundrade min styrka, min mentalitet. Jag svarade Adriana... det är Adriana och människor som henne i mitt liv som ger min styrkan att orka
Jag tror inte på gud... men änglar...änglar tror jag på
Har aldrig bråkat, 14 år av ren vänskap
Sopranmedlem i 15 år
Jag låter tonerna spela en avgörande roll i mitt liv... den påverkar mig så som din frånvaro har påverkat mig. Genom att låta vänsterhanden vibrera, får jag oss att leva igen.
Alla dagar, veckor och år som kom och gick med oss aldrig i dem, fylls... de fylls med händelser och minnesbilder, minnen av en moder hålla sin dotter i sin famn. Minnen av en moder som finns när jag kommer hem efter skolan, som släcker lampan när när jag är trött och blundar....
Jag öppnar mina ögon och kvar står jag ensam med endast fiolen i handen... tårarna... tårarna finns allt jämt där.
Människan
Älskar berättelsen om matrix, iden om att människan inte alls är så vacker, vi fuckar upp mycket för oss själva....
Jag vill dela en uppenbarelse som jag har haft under min tid på denna jord. Det slog mig när jag försökte klassificera vår art och jag insåg att vi faktiskt inte är däggdjur. Alla däggdjur på denna planet har utvecklat instinktivt en naturlig balans med den omgivande miljön, men vi människor gör inte det. Människan flyttar sig till ett område och förökar sig och förökar sig tills alla naturresurser är förbrukade, det enda sättet vi kan överleva är genom att sprida oss till ett annat område. Det finns en annan organism på denna planet som följer samma mönster. Vet du vad det är?.. Virus. Människan är en sjukdom, cancer på denna planet
Ibland äcklas jag av min egen existens...
Leave it in the past
I never was a friend of freedom
I never was a friend of the sun
Abstrakt the tears of joy was
and selutions never really existed
My mind saw me only carrying those feelings
and nothing else
I blindfolded my self from graze to be able to save my self
As I see my tierd hands aging
I realize
Freedom is my friend
The sun is my friend
It`s tears of joy I feel
and selutions do really exist
Selution is me
For all that i once was
was...
Written by: Dno
En skala på 1 till 10
Vi båda lever för musiken, tonkonst, men på olika sätt. Han gör det därute på tv, radio och i tidningen. Skriver autografer och turnerar i alla möjliga länder. Jag gör det hemma i min säng, med papper och penna. I köket med disken och ibland när jag damsugar.
Musik är en form av konstnärligt, emotionell och kulturell uttryck... Allt detta finns vid bordet denna dag, i hans händer som håller en genomskinlig grön sprite flaska, i mina lugna händer till följd av 2 atarax piller. Vad tänker du på? frågar han mig... paus..... Vi reser oss, han går före. Jag rotar i min väska, det står 114 på nyckel knippan....
Jag har frågesatt det mesta i mitt liv, men inget denna dag, lev...
Im here
Älska... hysa kärlek till... Starka ord
Men det är precis det... starka ord
Jag tror att vi finner djupet i livet när vi älskar, får förståelse för universums lagar.
jag är personligen inte en romantisk människa av mig, men inte ens jag kan förneka att kärlek är en av människans starkaste drifter... om inte en starkare drivkraft än religion.
Absolut Vodka har gjort ett samarbete med Spike Jonzes, resultatet blev en underbar kortfilm om en robot som älskar med hela sitt liv. Sjukt fint hur han har fångat upp känslan, musiken och kemin.
http://www.imheremovie.com/
Kanske inte det smartaste för en nykterist att göra reklam för absolut vodka, men en vis person sa till mig
gotta give credit where there is credit
No drama
Jag växte upp här...jag växte upp här...
Jag minns tydligt hur jag varje dag, på vägen hem efter skolan sjöng för mig själv, one day I`ll fly away... leave all this to yest...
Jag drömde om att komma bort, bort till mitt hjärtas önskemål och uteliggarna. En av mina stora drömmar var att få sova på en bänk på en random ställe. Min inre väsen ville bara gå och lägga sig utan att gråta, utan blåmärken, utan blod på fingrarna.
Jag ryser när jag tänker på hur långt jag har kommit...ärrad som fan men ändå.
Den röda färgen kommer fortsätta att färga min vardag, jag har många timmar hos psykologen kvar. Men vet du vad din hora, jag lever...oavsett allt, jag lever...
2007 den 3de september sov jag på en bänk, långt borta från allt
poetic justice
Jag älskar med fingertopparna, jag iakttar skönhet med mitt högra öga, lär känna hela universums marker med den nedersta delen av benen...antar att även detta är en del av människans levnadslopp... måste bara hitta balansen.
Just another day
Jag älskar er men mina barn har brunnit upp, jag slåss i min bur. Lucifer tillagar allt, jag sväljer det... tills dess...
Min död, er födelse. Clowner är till för underhållning...
One man band
Pojken jag kramade och sa hejdå till för ett antal år sen har växt, hans många centimeter har hunnit ikapp hans hjärta.
Jag låg i sängen och halvsov, han öppnade dörren långsamt och tittade in. Det ljusblåa månskenet lyste upp hans ansikte genom fönstret, han såg sorgsen ut...
Jag flyttade mig åt sidan och gav plats åt den lilla pojken i sängen, han va knappt 6 år gamal. Jag drog täcket över oss och kramade han hårt mellan mina armar. I nattens tystnad viskar han till mig- Jag mår inte bra men ville inte väcka pappa... Att en liten pojke kan vara så osjälvisk och tänka på andra imponerade mig. En gamal mans själ fast i en liten pojkes kropp... Jag lovar han att allt kommer att ordna sig, vi somnar långsamt med dem långa minuterna som går.
Till min lille bror som fyller 17 år, vackert att se vilken man du har blivit
Hem
Jag skriver denna text nyvaken, ligger fortfarande i sängen i vad som en gång i tiden va mitt sovrum. Efter en 3 timmar lång tågresa är jag tillbaka i förorten...
Jag har åkt tillbaka till platsen där tvättstugan aldrig fungerar och plagg försvinner hela tiden. Till platsen där Lidl aldrig slutar bli rånad, där du går till sömns till ljudet av grannen slå sin fru, till folkgrupperna som verkar ha stannat i tiden.
Jag har åkt tillbaka till platsen där du är alltid välkommen, ditt hem, Till platsen där det är okej att grilla i balkongen, till kvälls promenaderna med dem riktiga vännerna som finns kvar efter alla dessa år, där ljudet av människans oskuldsfulla år lämnat lekfulla ekon mellan betonghusen.
Tillbaka till mina senor, till mitt blod.
En av många kvällar att minnas
I hissen står vi och jag skriker nej! Luta inte dig mot väggen, gud vet hur många som har urinerat på den. Kl måste ha passerat 3. Festen är över, men våra kroppar är fortfarane på högvarv. Jag skrattar trots att mina fötter värker, som lugorna hos ett nyfött barn som andas in syre för första gången. Det syns på syrran att hon har mer ont, så går det när du går i horskor, sexigt som fan men helvete vad det gör ont.
Vi öppnar dörren som patienter som försöker fly från ett psykhem... vill bara ligga i min varma säng.
Haltande går vi mot min lägenhet, efter någon minut avbryter hon mig... vi har passerat lägenheten för länge sen.
2 idiotiska skratt ekar i området, vi vänder om och haltar vidare mot rätt dörr...
Till alla er fittor som tror att man behöver ha alkohol eller droger i sig för att ha kul, går inte nära det och jag har alltid lyckats klara mig utan det...
Förlorade år
Det är svårt att vara människa.
För den här natten finns det inga masker, vi tar av oss dem. Jag vet vad hon tänker, vad hon känner.
Du lämnade mig...
Jag försöker finna orden som kan uttrycka vad mitt hjärta känner, smärta är min lärare...
Min syster, min själ, min hela härlighet. Förlåt, förlåt för smärtan mina handlingar orsakade dig. Jag va tvungen... Jag va tvungen att rädda mig själv för att kunna vara där för dig i framtiden. Den skulden bär jag med mig med varje andetag, men du ska veta att jag aldrig aldrig lämnade dig. Du cirkulerar runt i min blodomlopp, åren utan dig bestod jag utav en halv människa.
Våra ögon fylls med tårar. Jag tror att vi båda är trötta på att bli uttorkade av salt... Snälla min syster älska mig igen...
Så funkar livet...
Hon kasta sitt koppar röda hår i luften, fräknarna klättrade upp varje gång hon log. Reggae musikens toner förenades med luften, den spred sig runt mellan betong husen. Våra dagar i förorten gav ifrån sig glädjeljud. På sen sommar nätterna brukade vi alla grilla och tjuvröka, skoja och springa runt i hoodkläder.
Dagarna kom och åren gick. En blev hemlös, en lämnade livet, en annan gifte sig med drogerna, resten gick vidare. För dem åren var det vi mot världen, vi höll ihop. Naivt att tro att vi skulle vara vänner för alltid... vi trodde vi alla skulle vara vänner för alltid...
Dno
Det bor en liten flicka i mig, lilla jag a.k.a Dno...
Stora stora bruna ögon, en liten näsa och en ännu mindre mun. En stor diadem som drar sig över hennes feta lugg, lik en manga figur. Jag har oftast långa konversationer med mig själv som liten...
My soul is sad and she is not forever
Remenissing life,
all these years she has storage everything
I never was alone
We who cryied together lived together
I broke my nails many times and she let them grow back
Every thought, emotion, insperation she feeds me with
When nobody is honest, she looks at me
When nobody gets up, she points at me
There comes a day where we all have to see outside the box
And she is mini me
Every mistake I make I look at her
Every joyful day I get I look at her
She is not forever
Crave for more and you I`ll find out that you where a happier person before all that
Crave for more, the time will move fast
and the white light gets closer soner than expected
My sad soul is not forever
She came with me
Aging with me
and she will leave with me
Written by: dno
Detta är jag
Jag lägger ner fötterna på det kalla golvet och försöker att resa mig, orkar inte jag är ingen morgonmänniska. När jag kliar ögonen lägger jag märke till det torkade blodet under mina naglar...jag tittar ner på sängkanten och där ligger det ännu en hög med hår, bortdragna från min ömma hårrot.
Jag drar bort dem i sömnen därför vill jag inte känna på mitt huvud, jag vet hur färska såren är. Precis som mycket annat i livet händer det i det dolda. under alla tusantals grova svarta hårstån vilar det torkade blodet.... De röda blodkropparna som samlat sig under natten för att läka mig är nervösa inför kvällen, dem vet vad som kommer att ske...
Det finns inga hemligheter bara dolda sanningar...
sadness is beautiful
Cancer är sorg
Cancer är lidande...cancer är elände...cancer är vacker...
Det viktigaste lärdomen jag har tagit till mig från livet är att öppna mina armar för allt. Jag öppnar mina armar för cancer och sorg, jag tar till mig bedrövelse när den kommer, jag sprider den runt mig som aska. Jag andas in den och njuter av smärtan. Se det för va det är, ta en närmare titt och låt din näthinna fånga upp budskapet om att sorg är lika vacker som en nyvaken blomma.
insomnia
Jag har ingen aning om hur många dagar solen har skapat, hur många timmar det var sist mina bruna ögon såg solljuset, sen jag tuggade på mat, sen jag blundade och kännde sömnens land ta över mig. 38 kilo, av skinn och ben, köttet svek mig och bestämde sig för att lämna denna inferno. Det lilla som finns kvar har börjat att förmuntla, snart blir jag föda åt maskarna
Allt började med att min deprimerade själ vände på dygnen och hängde en stor filt över gradinerna... Min späda kropp ligger nu i sängen i det dammiga rummet. Från sängkanten hör min tröga hjärna röster men jag kan inte avgöra om allt sitter i hjärna eller om någon annan sitter där.
En elefant balanserade på en liten liten tråd, det tyckte han va så intressant så han....
jag har jagat och blivit jagad del 2
Jag sitter på cafet och väntar, medans jag stirrar på den tomma stolen framför mig försvinner jag långsamt in i mina tankar. Jag vet vad han kommer att säga när han kommer fram. Han kommer att säga att han förtjänar något bättre, att han inte orkar ge mer av sig själv till en människa som inte uppfattar ljuden hans läppar bildar. Han har rätt, han förtjänar en individ som kan kyssa hans läppar på riktigt, som kan ge han ömhet, tillgivenhet och viktigast av allt kärlek.
Allt det han förtjänar och begär kan jag inte ge honom... mitt hjärta är inte där. Jag har alltid funnit den där kärleksförbindelsen vi kallar relation, förhållande konstigt. Han har rätt om många saker denna kväll men han har fel när han kommer att säga att jag är en kall person. jag har alltid längtat efter allt det han vill ha, men jag har lärt mig att jag måste först själv känna trygghet i livet innan jag kan ge det till någon annan.
Jag vaknar ur min dvala när jag ser han stiga in på cafet...
jag har jagat och blivit jagad
Efter varje möte går jag raka vägen till källaren, hämtar spaden och börjar att gräva. Jag har grävt 12 635 gravar, en grav för varje tår jag har fällt för dig, en annan för ridån som hindrar mig från att någonsin älska dig.
Jag smuttade på mitt te och stirrade in i dina synorgan, när jag la ner min kopp och tog ett djup andetag för att berätta om de långa nätterna, avbröt du mig. Du sa att vart än hon är i världen så kommer du att alltid sakna henne, undra vad hon gör och hur hon mår. När din mening var avslutad hade all luft lämnat mina lungor... jag smuttar vidare på mitt te... Universums lag, känn mycket och visa lite
Love doesn't hurt
Vi har nu lämnat de ondas tillhåll, han håller min hand hårt och går med raska steg, jag småspringer hela tiden för att mina små fötter har svårt att följa med. På vägen genom grusplan hör jag han snyfta, jag vet att han gråter men jag tittar inte upp på honom, endast rakt fram. Hans trårar faller på grund av hjälplösheten han känner, jag vet detta idag för att jag höll en annan människas hand och gick samma väg nåra år senare.
Vi lämna blodet och skriken, polisbilen och dem stirrande människorna ute på gatan bakom oss.
Vi fortsätter att gå mot vårat mål, gå mot tryggheten eller vad vi trodde var trygghet den dagen tills vi kom fram...
när jag skriver denna text får jag många minnesbilder tillbaka, dags för en promenad, dags att rensa hjärnan
Impossible is nothing
Yes we will end up in the end
Like they say, maby when hell freezes over
or when it starts to grow in the sahara
No it`s when the mokingbird learns to work in silance
and the safety pins that hold some people up drops on the floor
When rock dies and music burns up
When scientists manage to prove the existens of my soul
and my best friend becomes none else than my self
Or maby it`s when the birds loses their ability to fly and a fish drowns
It sounds impossible
But maby we will one day learn to go back to where we begun
Like one of the big fliosofical men once said
I quote
Impossible is nothing
Written by: dno
Ta på dig jackan och bege dig ut, världen väntar på dig, jag väntar på dig
Sök efter det udda, du är inte ensam
Det har snart gått två minuter och han har fortfarande inte lagt ner sina kort, alkoholisten drar handen över magen. Det märks att han har ont, han har kissat blod i flera dagar. I ögonvrån ser jag ADHD tjejen små le, hon är sämst på att hålla en pokerface, bra kort... Medans hon väntar otåligt, kliar hon sina skorpor på armarna, sår efter rakhyvlar och naglar. Det skulle föreställa ännu en lugn natt med endast oss tre men våran schizofrena vän är bra på att störa, han sitter brevid oss lite halvt försvunnen i sin egen lilla värld och spelar Tupac på högsta volym... Brenda got a baby.
För en halv sekund får jag en bärande ide om att denna frigjorda berättelse från dagens uppfattning endast är en dröm, men den tanken försvinner när jag sneglar ner på mina kort och lägger märke till ärret på min hand, en vän skämtade en dag och råkade riva mig. Ärr har makten att påminna oss varje dag om att det förflutna har ägt rum, detta innebär att även stunden är verklig...ingen dröm.
Han har äntligen bestämt sig, vi fortsätter spela in i natten tills nattpersonalen kommer och tvingar tillbaka oss på våra ensamma rum...
Minnen
Året är 1827, fransmannen Joseph Nicepce lyckas att använda en camera obscura för att skapa en bild på en plåt beskuren med asfalt som härdades av ljus.
Idag låter inte kameran längre utan tar bild i tystnad, en abstrakt klick.
Bländare och skärpedjup, slutare, exponering, sökare, fokusering, objekt, filter och blixten slår till...
ett ögonblick på knappt 8 och en 125 dels sekund blir förevigat. Skönheten ligger i minnerna som bilden bevarar, minnerna sätter bilden i rörelse och spelar upp händelser onda som goda i ett tillstånd av vakum.
Det är ett fruktansvärd ögonblick när minnerna går sönder, upplöses.
Jag ber dig inte att ge mig tillbaka något av livet,
utan att förnya mina minnen-
Bevara själv om du kan dina minnen
You do death alone, but I could help you with the dyin' part.
Livet kan ta oss långt, till och med över gränsen. Jag har sett smärta driva en människa till en plats där du inte längre kan resa dig ifrån, till en plats där du inte kan finna positiva meningar eller ett syfte som du kan livnära dig på. Inte heller kan människorna i din omgivning göra. Nej allt är en lögn, livet går bara inte vidare...
Den dagen allt blir bra igen är den dagen då vi slutar vara mänskliga varelser.
Nästa gång du ser mig snälla skippa skitsnacket...
Do you know me?
Jag reste mig en morgon, yr efter blodproven som dem tar varje morgon och vinglade bort till spegeln. Framför spegeln dog jag lite...
jag såg en människa som jag vänt ryggen till i många år, en människa som orsakat mig mycket smärta. Ringarna runt ögonen som hade börjat få en blå nyans, det torkade snoret runt näsborrarna, dem torra spruckna läpparna. Allt detta, det var hon jag såg. Jag hade blivit den människan som jag hade en gång sett upp till men förlorat. Mina ögon tårades upp, jag hatade livet den var allt för orättvis...
Mina händer började att darra och min kropp sa att ännu en panikattck var påväg, Jag tog ett djupt andetag och allt blev svart...
To you
Han har ringen kvar på sitt finger än idag, det vikta tyget bär han i varje kostymficka på varje högtid.
I know a man
He is the gratest man I have ever known
Look at him and each wrinkle in his face will tell you a story
See into his eyes and you will notice that he fears nothing
How can you possibly kill a man without fear?
See in to his eyes twice and you will notice that he fears everything that life has to offer
What else can possibly make a man mortal?
I have seen him with his face in his hand crying his heart out
I have seen him gaze into the stars and miss his real home
If you ever wonder where he has been,
try to look att the end of forever and you will only get a glimt of your answer
I`m inlove with him and that I shall forever be
He is bigger than you
He is bigger than me
He is none else than truly the only man in my life
My own father
written by: dno
My childhood dreams
Jag antar att alla själar bir rörd av tragedi vid något tillfälle i livet, jag allt för tidigt. Jag har få minnen i livet då jag kan minnas att jag har kännt lycka, riktig lycka. Dem minnerna tillhör min barndom. Vi va nya i Sverige, jag hade en mamma och en pappa, på fotbollsplanen brukade mamma göra kransar av blommor medans jag och min lillsyster sprang runt och låtsades vara älvor. Jag älskar ljudet av kamerans klickande, ger mig en känsla av lugn
It`s in the rainbows I see my childhood dreams
It`s on the old overgrown soccer fields I see us run around and play
While our father drinks tea and our mother pics flowers
There were days in the sun that has forever stayed in my mind
Littel girl with curly hair, picking yellow flowers, while fathers old camera is clicking
Remeber...Remember us! They scream...poor ones
They don`t know that my mind replays them in secret over and over again
I was carefree, you were to
Even more strange is that the old ones were carefree, when the rainbows stod up high
Looking back on it, it was no more a fairy tail than it was reality
Thats the beautiful part
Becauce it's in the rainbows I see my childhood dreams
Written by: Jade Van Didem
gasping for air
Så slog det till igen, först yrsel sen känslan av smärta i varje nerv i kroppen. jag tappar andan och finner hela världen svårt att förstå. Min bröstkorg skriker av smärta medans jag kämpar efter luft, det jobbigaste är att tårarna börjar rinna, fan mitt smink...
Det går alltd över och det vet jag, panikattacker drabbas jag av dagligen. Jag biter ihop och efter jag vet inte hur många minuter känns det bättre. Öppnar toalettdörren och beger mig ut för att avslutna nattens bilder. Utanför dörren står en tjej, hon tittar på mig och ler, jag avundar dig, du är så vacker och intelligent...du har allt säger hon. Jag kommer aldrig att glömma hennes kommentar, vet inte varför men livet älskar att jävlas med mig, ironi...
dr jekyll and mr hyde
Det lustiga är att jag ofta finner mig själv ensam sittande på sängkanten i min egen lilla värld, det är en mörk värld som jag inte ens önskar min värsta fiende. Jag har levt med en pojkes torterade gråt i hjärnan halva mitt liv. Ibland undrar jag hur jag ska orka kunna leva ett normalt liv efter allt våld och spillt blod man har bevittnat. Alla psykhem, mediciner eller psykologer är bortkastad tid om jag inte tar pojkens hand och beger mig på en promenad. Detta har jag börjat göra och jag hoppas att min trasiga själ kan få ro en dag i framtiden...
Franky Four Fingers
kortfattat då var det dags, efter 22 intensiva år har jag hunnit samla på mig erfarenheter som räcker till denna blogg. Jag känner att jag nu vill dela detta med er läsare, min blogg får bli mitt femte finger på min högra hand. Vad har jag att komma med? Frankenstein...
