No drama

Jag gick en promenad med dno idag, längs fantasierna som vilar under min sömn, längs mina luftslott.
Jag växte upp här...jag växte upp här...

Jag minns tydligt hur jag varje dag, på vägen hem efter skolan sjöng för mig själv, one day I`ll fly away... leave all this to yest...
Jag drömde om att komma bort, bort till mitt hjärtas önskemål och uteliggarna. En av mina stora drömmar var att få sova på en bänk på en random ställe. Min inre väsen ville bara gå och lägga sig utan att gråta, utan blåmärken, utan blod på fingrarna. 

Jag ryser när jag tänker på hur långt jag har kommit...ärrad som fan men ändå.
Den röda färgen kommer fortsätta att färga min vardag, jag har många timmar hos psykologen kvar. Men vet du vad din hora, jag lever...oavsett allt, jag lever...




2007 den 3de september sov jag på en bänk, långt borta från allt


  




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0