...kliga drömmar.. du vet den där drömmen när du inte längre kan skilja mellan dröm och verklighet, eftersom det du känner blir helt enkelt för verklig. Jag har drömt om honom flera gånger.. lika verkligt varje gång. Hans tomma nedknarkade ögon och vassa kindben får honom att likna ett skelett. Vi möts alltid upp i en mörk framtid som mänskligheten lagt i ruiner. Konstigt nog har vi aldrig träffats på riktigt, vi råkar alltid befinna oss på olika platser i Sverige när det händer saker.. men det mötet är oundvikligt. Undrar.. kommer vi att passera varandra som främlingar eller känna det vita ljuset och födas om på nytt?. En sak är jag säker på.. han kommer att rulla ihop en cigarett och fylla sina lungor med rök.

 

 

 

 

 

 

mellan

Dita Von Teese, Agent Provocateur, Joy Division, Shakespare`s sisters, Ian Curtis lyrics, politics... need I say more. Fucking love this sheet!

 

 

 

 

 

 

Han drar sina slitna fingrar genom det svarta skägget....

 

Min tid har passerat. Mina kanter är skarpa, torra och rivna. Men jag säger till mig själv.. Ett löv som blåser i vinden är bättre än en stillastående.. Ändå finns det ett eko inom mig som lyssnar och spelar in allting i ett syfte att spola tillbaka, och spela upp i repris. Det påminner mig utan nåd.. Evighetsmaskinen är fortfarande besläktad med de stående, de längtar efter att få stå stilla.. och ännu en gång rasar jag..

 

 

 

 

 

 

 

Han tar sig en titt runt i rummet, killen lämnar aldrig pokerbordet, han förblir uttryckslös. Han tittar in till badrummet och frågar vad som har hänt.. Jag  råkade tappa ett glas förklarar jag. Han tar en handuk och slänger den på golvet i badrummet och börjar sopa. Jag sätter mig ner på hotellsängens kant och ser på.. får en känsla av att han inte tror mig. Såg så mycket fram emot att se honom igen och nu är han här.. Men vissa saker i livet är inte menade att vara, känner ångesten bygga upp inuti mig. Jag reser mig och går runt sängen, lägger handen bakom min rygg och drar ner dragkedjan på min klänning.. Han ler.