Wintertime diskussions
Han drar sina slitna fingrar genom det svarta skägget....
Min tid har passerat. Mina kanter är skarpa, torra och rivna. Men jag säger till mig själv.. Ett löv som blåser i vinden är bättre än en stillastående.. Ändå finns det ett eko inom mig som lyssnar och spelar in allting i ett syfte att spola tillbaka, och spela upp i repris. Det påminner mig utan nåd.. Evighetsmaskinen är fortfarande besläktad med de stående, de längtar efter att få stå stilla.. och ännu en gång rasar jag..
Kommentarer
Trackback
