Love doesn't hurt
Skriken ekar över hela området, jag har precis knytit färdigt mina skosnören. Jag är 6 år gamal och väntar på honom, han är 10 år gamal. Vid porten darrar jag, det ilar i hela kroppen. Mina ben börjar vika sig, mitt hjärta är för tung. Min lilla kropp kan knappt bära upp en 8 kilo tung hjärta, 8 kilo av ren sjuklig bedrövelse. Han tar tag i min hand och vi går därifrån...
Vi har nu lämnat de ondas tillhåll, han håller min hand hårt och går med raska steg, jag småspringer hela tiden för att mina små fötter har svårt att följa med. På vägen genom grusplan hör jag han snyfta, jag vet att han gråter men jag tittar inte upp på honom, endast rakt fram. Hans trårar faller på grund av hjälplösheten han känner, jag vet detta idag för att jag höll en annan människas hand och gick samma väg nåra år senare.
Vi lämna blodet och skriken, polisbilen och dem stirrande människorna ute på gatan bakom oss.
Vi fortsätter att gå mot vårat mål, gå mot tryggheten eller vad vi trodde var trygghet den dagen tills vi kom fram...
när jag skriver denna text får jag många minnesbilder tillbaka, dags för en promenad, dags att rensa hjärnan
Vi har nu lämnat de ondas tillhåll, han håller min hand hårt och går med raska steg, jag småspringer hela tiden för att mina små fötter har svårt att följa med. På vägen genom grusplan hör jag han snyfta, jag vet att han gråter men jag tittar inte upp på honom, endast rakt fram. Hans trårar faller på grund av hjälplösheten han känner, jag vet detta idag för att jag höll en annan människas hand och gick samma väg nåra år senare.
Vi lämna blodet och skriken, polisbilen och dem stirrande människorna ute på gatan bakom oss.
Vi fortsätter att gå mot vårat mål, gå mot tryggheten eller vad vi trodde var trygghet den dagen tills vi kom fram...
när jag skriver denna text får jag många minnesbilder tillbaka, dags för en promenad, dags att rensa hjärnan
Kommentarer
Trackback
