poetic justice

Jag känner mig som ringarna runt en sten kastad i vatten, skillnaden är att jag växer inåt istället. Lik ett svart hål där koncentrationen av massan är så stark, att inte ens ljuset kan övervinna min kropps gravitation. All materia eller ljus som kommer i närheten av mig hamnar i det svarta hålet och förblir där... kan aldrig komma ut. 

Jag älskar med fingertopparna, jag iakttar skönhet med mitt högra öga, lär känna hela universums marker med den nedersta delen av benen...antar att även detta är en del av människans levnadslopp... måste bara hitta balansen.











 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0