DNO

Pulp - Disco 2000 from mithatcatan on Vimeo.

I dagens samhälle är det tyvärr omöjligt att hitta Hans Kellers ärlighet. Musik kritikerna styrs av självaste underhållningsbranschen där skit rosas. Det gör ont att vara medveten om att det fanns en tid då musik handlade om att experimentera med ljud och känslor och jag inte existerade.   

Jag jublade när jag såg Kony filmen, alla människor tvingas se den enkla mallen för förändring. Själv har jag länge försökt att förmedla denna mall för att ta tag i occypy wall street..

KONY 2012 from INVISIBLE CHILDREN on Vimeo.

Hon måste vara en av de mest udda och skönaste människorna jag har träffat i mitt liv. Hon lyckades vända upp och ner på gamla stan, söder och östermalm under en natt när vi var ute.. Hon är precis som sin musik galen och underbar.

Hamnade i den där konversationen igen.. Jag älskar mina vänner det vet dem. Men det finns en del av mig som alltid kommer känna sig malplacerad. Jag förstår deras känslor när dem uttrycker att jag utelämnar mig för mycket. Att samhället består av etik och normer.. det vet jag. Det är bara det att jag ända sen barnsben ignorerat det. Att jag ofta hamnar i situationer där folk höjer ögonbrynen.. det är jag också medveten om. Jag talar högt om frågor och ämnen som folk tycker, tänker och känner men inte talar om. Provocera har aldrig varit min mening.. utan en naturlig sak. Jag växte upp med människor där ordet kreativitet inte existera.. det leder till att jag ganska ofta får känslan av att jag måste be om ursäkt för allt möjligt jag säger och gör. Människan har byggt upp ett samhälle där vi aldrig talar högt om det som egentligen pågår.. Förstår att jag är en stårtå i ögat då..

Jag känner mig ganska ofta som den "psykiskt sjuka" John Givings..

Jag är tillbakadragna tårar som aldrig fallit, en demon.. skenbart värdig. Ett fartyg för drömmar om vad som kunde ha varit, kvävts när de långsamt dog.. Jag är lovade löften, bruten. En dröm om hopp som dödades när den sov.. ett tyst skrik i natten. Ett vandrande lik för vilka ingen har gråtit för.. Jag är livet och jag är underbar.. känner så mycket vackert just nu, må mitt hjärta brista, för i så fall dör jag när jag var som mest levande..

Jag måste ut och fira skönhet ikväll..

Timelapse - The City Limits from Dominic on Vimeo.

Luffa på torget på söder med dem här två killarna är ganska mysigt... 

Dida - A Thousand Nights Without Sleep (Mixtape) by Michel Dida


 

A Thousand Nights Without Sleep (Trailer) from Michel Dida on Vimeo.

Efter revolutionen i Iran blev mina föräldrar tvungna att fly till Irak.. där föddes jag. Jag minns inte så himla mycket av mina 4 år som jag levde där, men det lilla jag minns är för alltid bränd i min högra näthinna.. Smaken av stekta kaktusar, ökenslätter och ruiner.. jag och min pappa på taket av vårt hus när han gjorde socker.. Jag minns döda hundar och kaniner, tydligast av allt minns jag det röda huset jag ritade när jag var 4 år gammal.. Det var ett hus jag hade bestämt att jag en dag skulle bo i Europa.. Ler lite för mig själv när jag slänger soporna i den gröna konteinern och går tillbaka in i den röda villan, en varm sommar dag i Borås..






Dog lite när jag såg den här underbara kortfilmen..