Ingen rubrik


Jag är medveten om att jag omedvetet lurar mig själv.. Jag har ont i huvudet och ont i själen. Den styrkan den här världen begär av mig och dem jag älskar.. jag har inte fällt en tår. Vi sliter varandra i stycken, trasiga tygbitar räcker inte för att beskriva oss.. Det finns ingenting jag kan skriva just nu, ingenting som kan beskriva situationen. Jag har hela tiden trott att det var endast hon.. men jag inser idag att vi alla är tomma lik som har vandrat på denna jord i 18 år..

Jag är inte poetisk.. jag menar betydelsen av varje ord..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0