Damaged
Människor växer upp och förändras.. Men du har aldrig förändrats i mina ögon. Jag fällde min hud så som hösten gör med sina färger, självmotsägande på alla de värsta sätten jag bara kunde.. Jag var ett vrak, otacksam för lyxen att läsa dina tankar.. Du var en enda röra, inte tacksam nog för att inte leva i min. Jag gömde mig i tuffa läder och jag rökte för att inte tillåta dig in i min hud, det är så att du alltid har bara antagit att jag inte hade det du gömde dig bakom.. Jag sträckte på min ryggrad när du böjde ditt inåt.. Du aldrig förstått min arkitektur så hur skulle du förstå min inredning?
TLC- Waterfalls
Poetry
Jobbar på att fixa kategorier så att ni lätt kan hitta i bloggen..
Kommentarer
Trackback
