Feb. 15, 2011


Jag inser att jag är lidandets geni.. Att jag inom mig själv, med stor framgång, lyckats skapa en gränslös och fasansfull kapacitet för smärta. Jag inser också att grunden till min pessimism inte är förakt inför världen, utan självförakt. För hur skoningslöst jag än tillgör instutitioner eller personer när jag talar.. så skonar jag aldrig mig själv.. Det är alltid mig själv jag först och främst spänner bågen.. mig själv jag först och främst hatar och föraktar..



Hurts - Illuminated


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0