We were getting of tracks


Någonstans mellan första och andra decennium av livet, kippade jag efter andan och slutade att drömma. Mellan trasiga ryggar och ihåliga skallar.. allting övergivna av en anledning. Mina fötter sätter spår i öknen och mitt hjärta surrar.. Mellan spruckna revben och en trasig spegel ser jag ner på dig när du tar mig isär ..






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0