Anis..


an.. eftersom varje andetag jag tar drar mig en sekund närmare den dagen min mor dör.. Eftersom varje andetag jag tar drar mig vidare från ögonblicket hon fångade min fars ögon... Eftersom varje ord är ännu en sten jag bär för att få plats i denna institution som jag bygger.. För att dagarna kan radera något som jag aldrig såg.. Oc









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0