This is a mans world
Lagt märke till att varje gång jag blir intresserad av en kille, blir jag killen. Jag klär mig som han, går som han och talar som han. Jag tar långsamt över hans persolighet, varför?
Jag är mycket medveten om det hela men levt länge i förnekelse, jag erkänner detta nu. Ibland känns det som att jag har byggt upp allt jag vet på män jag har kännt i mitt liv, jag är en kvinnlig imitation av olika sorter av män. vet inte om det har med frånvarandet av en kvinnlig förebild under uppväxten att göra. Om jag skrapar bort alla skal som jag har tagit av andra människor, finns då jaget fortfarande? Har faktis ingen aning om det ligger en psykologisk förklaring i det undermedvetna. Kan inte förklara varför, någon som vet varför?
Hej DNO! Som du snart ser skriver jag med ett engelskt tangentbord. Befinner mig 8h vaster om dig.
Hursomhelst sa har jag funderat en del pa det dar med spegelbilden och vad man ar och sa vidare. Som svar pa din fraga sa ju mer man agerar "manipulativ och toffel" som jag skulle kunna "assume" att du verkar lagga pa dig lager som om man skrapar pa dom sa sa ser karnan av vad du ar. Logiskt nog, ju fler lager du har av andra (erfarenheter och personligheter) desto langre tid tar det att komma dig "under the skin" sa att saga. Vet inte om du riktigt hangde med i mitt resonemang. Klart ar ju iaf att lika mycket som att du far erfarnheter sa far du ett tatare skal. Bara de som forstar dig bast kommer djupare under ytan. Vet inte om du kunde urskilja nagot svar dar men!
Men se dig sjalv sitta i en bil. Fundera en extra gang pa hur mkt du anvander backspeglarna och fundera pa vad som hander om du anvander vissa mer an du borde.
Jatteintressant och lasa din blogg. Har sa speciell point of view pa saker.
Hejshotahejti. Vill du kan du ge ngn feedback pa det jag skrev.
tja!
Skitkul att gillar bloggen, har ingen aning vart du hitta mig i USA men tack tack. Jag gillar det du har skrivit o stämmer på många punkter. Träffar psykolog just nu och arbetar på att ta bort alla skalen, det är skrämmande för jag själv vet inte vem jag är ibland. Jag är rädd att bara finna en blank yta...
Precis som du skriver var jag för några år sen manipulativ och "toffel" detta är kvaliter hos mig själv som jag har arbetat mycket hårt på att ändra, sånt brukar att ta tid. Det jag fortfarande inte förstår är varför jag imiterar killar så mycket...
att imitera grundas pa ngt man sjalv vill uppna, skaffa dig andra mal istallet.
