Den svarta dahlian
Jag bloggar denna dag med servetter uppstoppad i näsborrarna.... ännu en röd morgon väcker mig.
En första titt och jag ser ut som en helt vanlig tjej. Inte skitsnygg men fan i mig inte ful heller... normal
Jag önskar bara att mitt inre kunde finna samma ro som mitt yttre... normal
Men jag har aldrig känt mig normal. Den svarta dahlian, vart än jag är så känner jag mig malplacerad och oläglig, Isolerad och alltid i avskildhet.
Jag ställer mig själv ofta frågan...
Vad skiljer mig från er andra?
Är det vad jag består av och inte ni? Eller består ni av någonting som jag saknar?
Seriöst kass jag är, mina texter... emo, men, men, det är Dno
Det är du som skiljer dig själv från mängden, men det behöver inte betyda att det är något negativt. med den bakrunden o allt de mörka du har inom dig har du funit ett kreativt sätt att använda det på, något som aldrig skulle komma från oss "normala", du är speciell, när du väl inset hur unik du är så kanske ditt sinne får ro... jag önskar dig lycka =)
