DNO

Vinden dog och det blev tyst i rummet, undergången är en bestämd dag för att det är på pappret jag skriver vår historia... Din klänning smekte dina axlar och föll halvt ner, bit dina läppar och förför mig med dina djupa ögon. Håll dig till det vi alla vet, alldeles oförutsägbart öppnar jag eld. Jag reser mig upp och sätter kurs mot sovrummet.

Skönhet ler...