Razorblade

För inte så länge sen hade jag ett svärd.
Jag minns att den va lång, vass som en laserstråle, lika stark som rötterna håller upp ett träd från marken. Jag lät ingenting komma i min väg, mitt hunger efter världen lämnade många jag älskade med sorg. Men även rom föll...
Den står där idag utan mig, växt sig gammal och rostig under den stigande solen. Lämnad åt sitt öde, lik en inlåst pokal, glömt vad den en gång kämpade för.

Jag offrade mycket för att stå där jag står idag, tror att jag och livet har några ronder kvar innan segraren utses.
Fuck mediciner och sjukhus. Dags att dra fram mitt huggvapen igen och slåss...















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0