En hjärna berättar
Vid busshållsplatsen idag, en man kom fram till mig och startade en konversation. Han började kallprata lite smått, en ensam man talade om vädret och andra saker... Jag försökte vara trevlig och tillmötesgående, men jag fick ont i huvudet av hans banala prat. Jag märkte nästan inte att det hade hänt, men plötsligt spydde jag upp på honom. Han var inte nöjd, och jag kunde inte sluta skratta...
Vad sjukt löjliga dockor vi är, och vad total vår lilla scen som vi dansar på är. Se så roligt vi har, dansar och knullar... Inga beskymmer i världen, inte medveten om att vi är ingenting. Vi är inte längre vad vi var menade för...
Vad sjukt löjliga dockor vi är, och vad total vår lilla scen som vi dansar på är. Se så roligt vi har, dansar och knullar... Inga beskymmer i världen, inte medveten om att vi är ingenting. Vi är inte längre vad vi var menade för...
Kommentarer
Postat av: Andreas
Om vi ar ingenting, då psaknas formodligen en regissör till var scen, visst? Vi vet att det finns en scen, men avd ar meningen med improvisation? Ar vi barn som vaxer lite men fortfarande barn? Vad tror du?
Trackback
