Dancing with horses

Det är en natt med blommor...

Jag vet inte om jag kan, om orken finns att klara detta hinder, inte den här gången. Jag äcklas av mig själv ibland för tankarna jag har, de är morbida och sadistiska. Det gör ont att ställa mina båda fötter framför dig och säga det, men detta är jag, tror inte att du kan hantera mig. Mina ögon tåras upp, biter läppen, snälla gå inte...

Medans jag sa mitt stod hans ljusa blick helt stilla, inte ett enda ryck. Han tar ett steg närmare, vi står nu så nära varandra att jag kan känna han andas på min kind. Människan tar tag i mitt huvud och böjer den lite halv, han kysser min panna. - Det krävs mycket för att skrämma iväg mig....

FRID



 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0