Slack tide

Hade alltid ett mycket speciellt sätt att leka med leksaker när jag var liten.... Hade aldrig någon större roll i lärdom av beteende, mycket sällan ägde jag en egen docka. Jag var samhället istället.... Det är precis så jag upplever verkligheten i vuxen ålder med. Jag inser mer för varje dag att mina deprissioner i livet inte handlar om att jag inte vill existera, finnas och leva är två olika saker.

 Jag vill inte vara en mänsklig levande varelse....

Istället vill jag vara dina skosnören du drar åt så tajt för att hålla dina fötter på plats. Regnet som faller ner på ditt paraply, som hindrar mig från att smeka ditt ansikte. Jag vill vara de vita strecken på vägen som bilarna följer, dag och natt. Ett tyst vittne, väggarna i ditt hem. Osynlig, ödet och handen som styr schackpjäserna.

Jag vill vara Gud...











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0