underbara sensommar

Det varma blodet trycks långsamt ut från de uppspruckna såren i ansiktet, bruten luktorgan, ett spegelvänt liv..  Spår av grus och gräs, fotavtryck, röda blodkroppar, uppriven ögonbryn, stängda ögonlock på väg in i ett stadie av ljus.... Han är inte död än.. luftet trycker fortfarande emot hans bröstkorg, t- shirten reser sig karaktärlöst.

Mitt hjärta slår för skönhet, kontakt. Adrenalin, påtänd fryverkeripjäs, en känla av illamående samt lycka. Jag njuter av denna morbida syn en sensommarnatt... Ljudet av de blåa sirenerna, jag lutar mig tillbaka och går min väg... Lustigt nog ligger hans livlösa kropp utanför en kyrka...










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0