Lysande utsikter

Varför?...
Vet inte svarar jag lite fundersamt. Jag tittar ut och bevittnar de vita iskristallerna som har täckt bänkar, tak och snart hela mitt hjärta. Jag antar att jag alltid har haft det mycket lättare för att öppna mig för främlingar än mina egna vänner... Kanske för att vi aldrig kommer att ses igen.. Alla år av amfetamin missbruk har lämnat spår över hela han, speciellt i hans sorgsna blåa ögon. Du är en ung kvinna men din själ är lika gammal som min, 58 år. Jag drar på mina läppar och lyfter upp min kopp...

Två främlingar, en invandrar tjej och en gammal man med en övertäckt rasisttatuering fortsätter att prata om livet och alla deras erfarenheter under en liten fika, en kall vintermorgon på ett sjukhus cafe...




 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0