Död åt Melankolin

Låt oss öppna våra ögon innan vi dör, låt oss se. Vi fortsätter att dansa till de ljudlösa melodierna, vi är människor utan toner. Det sägs att vi klarar oss bäst själva, men jag behöver dig. Törstig jag skådar livet, låt oss springa barfota som vi gjorde en gång för längesen.




Tillägnad till min lillasyster







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0