DNO

Vi alla har våra vägar i livet, vi korsas, vi njuter, gråter och lever. Minnen som att dansa på dina tår... dem låser jag i hjärnan, insomnia. Våra fötter som har blivit kalla med åren, dem värmer vi upp i 14 centimeters klackar, drar på läppstiftet och beger oss ut igen... Vi är sandkorn, blåser på varandra mellan alla miljoner stränder. Din exsistens väcker mig, dig vill jag ha och inte en människa som aldrig kommer att förstå mig.... Jag tände eld på dina lakan, försökte få bort lukten av din skinn.... Jag tackar för din tid och försöker att inte slösa mer av min...





Det är väldigt få av mina känslor som skrivs ner i kronologisk ordning, mycket sällan jag känner som det står. Det är oftast bearbetade tankar och käslor som jag skriver om.