The past is over

Vaknade imorse och insåg att varje ny dag är en dag jag inte har levt i, jag börjar se mina nära och kära i färger som inte existerar.... För första gången på länge är hela jag närvarande , utan framtid, utan förflutet, uppfylld av morgonen, hovslagen, mild vind mot kroppen, den oväntade nåden att betrakta himlen, jorden och människorna. Jag fylls av en sorts tillbedjan, hänryckning... en tacksamhet över att leva.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0