Melting like Dali
Vanställt till ojämlikheter som någon aldrig har mätt, men alltid vägt och ändå bortom förebråelse av människan, Med luvan på står han på floden.. inte som min frälsare och inte heller min räddare. Nej, han dömer inte, han bestämmer inte, han letar inte efter ursäkter på mina läppar.. Ingenting hos honom påminner om älskare som fodrats upp i en tidsinställd plats i förlåtelse och ånger.. Det är småsaker i ens tillvaro som förlorat sin mening för länge sedan..
Kommentarer
Trackback
