MUSIC
Idag hamnade jag via skype i en diskussion om musik med min gode vän och producent. Vi pratade om musikbranschen idag. För ett tiotal år sen fanns inte den tillängligheten som de flesta musiker idag har till studio och dagens teknik. De få som fick äran att livnära sig på sin musik och höras ute i världen, var de mest utmärkande rösterna och musikerna.. Dem riktiga konstnärerna som kunde förmedla äkta känslor. Känns nästan som att det finns ett skivbolag i varje hörn idag. Med internet kan de flesta amatörerna få ut hur mycket information som helst. Med tv:n har musik övergått till att vara något som hör ihop med människans fysiska drag, en plats där kläderna och sminket avgör hur duktig du är som musiker. Jag har mycket svårt för artister som Rhinna, en symbol för ett perfekt paketerad produkt, producerad av en korrupt musikbransch.
Han ställde mig frågan.. vad är det du vill förmedla med musik?
Jag har funderat över det under dagen och kommit fram till.. nästan igenting.
Joy Division - She's Lost Control
