Min Hjärna Är Ljusfattig
Satt på bussen och min hjärna snurrade som vanligt..
Vindens dikter dör långsamt ut.. För ljus för sidan, för svagt och för långt borta. De vi kallar för månen, stjärnor, solen.. De sjunker ner i havet och glider bakom träden på horisontens kant. En sommardag eller en vinternatt kommer alla dikter att upphöra.. ingen kommer att gråta, ingen kommer att se upp mot himlen, en tung dimma kommer att täcka alla gator.. Ett outplånligt mörk regn kommer att falla ner på oss alla och ingenting.. inte ens en fågel kommer att sjunga..
The sound of rain
Kommentarer
Trackback
