Utkast: Jan. 5, 2011


Jag tror att alla människor som växte upp i helvetet har en plats de brukade gå till för att må bra igen, jag begav mig dit idag i kylan.. en gång till.. Ibland undrar jag.. hur mycket har jag offrat i livet för att följa mitt hjärta? Hur kommer det sig att jag aldrig räcker till? Antar att det alltid kommer att vara den människan vi älskar mest som kommer ha makten över att kunna sänka oss värst.. Att smärta är min lärare, det vet jag redan.. Men jag är en känslig människa, hur mycket tål jag?









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0