Utkast: Jan. 22, 2011

Ryd, förorten.. antar att jag kan kalla det för mitt nya hem. Han säger inget..bara ler. En pinsam tystnad uppstår och precis när han stoppar piggelinet i munnen börjar han att flina. Det stänker glass i mitt ansiktet och båda börjar skratta. När han kysser mig känns hans blåa ögon närmare mig än någonsin.. vill inte falla. Han säger att han lovar att aldrig såra mig.. tomma löf..





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0