DNO

Han hade precis som oss alla andra sina drömmar när han var yngre... men idag är hela hans liv liknad vid vägen han kör bilen på denna kväll... en oändlig cirkel.. Med en fet joint i ena handen och den andra på ratten röker han upp sina drömmar. Hans manlighet skulle reflekteras på det han har åstadkommit i livet arbete, kändiskap, pengar, brudar, respekt, FAME... Istället kör han upp bilen som han köpte för några hundra tusen i kontaner genom att hussla.. stannar den där hans drömmar börjar... jag kliver ur och tackar för skjutsen även fast jag höll i bilbältet hårt.. jag kliver in på nattklubben i mina klackar och ser det ... killens luftslott.. vid mitt bord.

Det sägs att vi lär känna oss själva med åldern, vår identitet formas... Men jag känner mig bara mer och mer vilsen för varje år som går. Att kastas mellan världar fyllda av sex, droger, kändisar, misshandel, fattigdom, rikedom, bibliotek, gränder, modellagenturer, betonghus, miljondollar hotell, konstmuseer, parkbänkar och bondgårdar... Man lämnas med den viktigaste frågan, vem fan är jag?