DNO

Jag andas för att jag måste inte för att jag vill... Mina ögonlock är lika stora som staden nuförtiden, snart skyler den hela mig. Sinnesro finns i de ljusfattiga delarna av mig, men livet är fullt av ansvar... med andra ord förbjudet område att besöka. Jag intalar mig själv att jag försvann för längesen, för att även om min anatomi är här, är inte min inre väsen närvarnade. 

lustigt hur denna bärande konstruktion funkar, mina naglar fortsätter att växa under tiden som min röda kroppsvätska angrips av mögel, fördärvas långsamt....