DNO

Game over

Ikväll avslutar mina läppar det mina fingrar påbörja...tystnad. "Förväl min älskade", jag säger inte det. det finns ingen plats för svaghet, inte här, inte hos mig. Ingen plats för blödighet. Endast hårdhet, endast styrka. Vi visste i tystnad att förevigt inte existera, inte för någon...jag har slutat sträcka mig efter den, livet älskar mig mer än vad jag brinner för den, sprutor älskar mina ruttna ådror...

 

Hej igen, skriver från ipoden denna gång. Det jag undrar är var du finner orken att skildra ditt liv. Jag menar, rent tekniskt finns det hopp om du förstår dom problemen du dras med varje dag. Att du sedan ägnar tid åt att skriva ner dom betyder ju att du fortfarande har ork. Kanske är det för att du ventillerar deprissionskanalerna emellanåt. En sak som jag provade när jag var helt saker på att felet lag på att allt berodde på andra, var att fundera en extra gång. Ingen motor utan bränslet. Det tog ett tåg innan jag insåg vilken roll man hade. Du måste ju sätta saker i kontraster till varandra. Är du saker på att din verklighetsuppfattning motsvarar den egentliga verkligheten. För ö inte djupdyka allt för mkt kan du ju klura lite på huran definedar verklighet. Du inser rätt snart att deninte behöver vara så generell.

Må bäst!