Utkast: Dec. 1, 2010
Han räcker ut sin hand och ler, tvekar inte, aldrig. När jag skakar på huvudet fortsätter han att le, den här gången med ett hat som inte benådar, illasinnad, sedan vänder han sig om för gå sin väg men stoppas... tjejen brevid mig ropar, med ett naivt beteende hoppar hon upp och tar tag i hans arm.. Jag får en stark känsla av att den där tjejens liv aldrig blev desamma igen. Indisponerad.. jag är
Kommentarer
Trackback