DNO

Jag försöker verkligen, ger allt jag har men det går inte... En spark rakt upp i ansiktet, lik en konstnärs penslar stänker den röda färgen. Fingrarna vrids åt olika håll när nästa spark slår till.... en fot börjar stampa rakt på hans nedblodade ansikte... han slutar hosta och börjar gå in i ett stadie av medvetslöshet, men det hindrar inte killarna från att fortsätta misshandla honom grovt, kritvita ben som sticker ut med grus fastklippade ... Han ligger där o jag kan inte göra någoting... med tårarna rinnande för ögonen och min hesa röst skrikande plockar jag upp vad som finns kvar av honom... varm blod och hudbitar...

Allt för att han inte hade samma färg på huden...