DELICATE THINGS




Utkast: Jan. 9, 2011


Ingenting händer där vi lever och tiden passerar oss aldrig.. nej, vi är fast i ett plötsligt elektronisk ögonblick, lik sekunden när en billampa tänds. Det finns ingen historia, spektakelet (FAME) som tagit sitt namn från spektre (SPÖKE) regler. Vi ser spökversioner av oss själva när vi passerar relamaffischer, vi ser våra egna självporträtt passera oss vid sidan av bussar.. och vi minns ingenting..








THE BEAUTIFUL PEOPLE





Utkast: Dec. 6, 2004

Jag utnyttjar endast för att bli utnyttjad. Är ärlig för att du ljuger, undanhåller information. Van vid att folk tar mig för givet... lika van som som vid ensamheten. Du behöver inte längre be mig att knäppa upp min bh, förkastelse kommer från min fiende... men jag gör det ändå. Jag är en pryoman som anlägger bräner för att endast se lågan.. vill aldrig känna den. Jag utnyttjar endast för att bli utnyttjad...





I find it kinda funny. I find it kinda sad. The dreams in which I`m dying, are the best I`ve ever had


Men profess to be lovers of music, but for the most part they give no evidence in their opinions and lives that they have heard it.



Utkast: Nov. 24, 2010

Det är mitt eget fel alltihopa.. sömnlösa nätter, tomheten, kval, lidande, hallucinationer... mitt eget fel. Udda var jag som barn, konstig och skum i tonåren.. fuckt up wierd i vuxen ålder. Ingen Chopin eller Kafka i världen kan ändra mig. Vem ljuger jag för? Alla besökta utställningar och installationer har vart bortkastad tid, inte funnit mitt inre väsen.. Tavlorna jag har målat under mitt liv, musiken jag har skapat... inte ens den här texten jag skriver får något att kännas okej. Sanningen är oäkta.. jag måste helt enkelt ut i världen och försöka finna något eller någon som kan få mig att förstå..







Utkast: Maj 24, 201

Jag gillar människor med karaktär.. är också mycket medveten om att jag är fortfarande ung, men jag har insett något som vissa människor går i graven utan att greppa... Jag lever poesin som jag aldrig kommer att kunna skriva, andra skriver poesin de aldrig riktigt vågar inse..



 Tobey Rover är en gammal klasskamrat, en kille med karaktär.

  






Utkast: jun 1, 201

Försökte se mina ögon i den reflekterande glasskivan inatt... Det var längesen.. om ens någon gång. Mina synorgan är rovdjur som smyger sig på sitt byte, mina läppar.. Nattsvart, allt du kan höra är offrets rop på hjälp... mina öron rycker till...





Will Smith - Bill Clinton

lost lullaby

Klockan är över sex på morgonen och fortfarande har jag inte fått någon sömn... gick ut på balkongen nyss för att ta lite friskluft, hela staden sover... Ibland tror jag att jag är en alldeles för känslig varelse för den här världen...



I LOVE TYLER SHIELDS




HUMAN NATURE






we were there

Do you ever look at a picture of yourself and see a stranger in the background? Makes you wonder how many strangers have pictures of you.
How many moments of other people’s lives have we been in?




LYXHORA

Nyfödda barn skiker av en anledning när de födds. Allt handlar om att de andas in syre för första gången, en mycket smärtsam process... jag kallar det för en försmak på livet... Ett barn som andas lätt och känner sitt liv i varje lem.. vad vet denne om livet... eller döden?





Abcdefghijkl...

Under vår ungdom vi lär oss, med åldern förstår vi. Det är ett faktum... vi alla kommer att dö en dag, döden, liemannen är allas vän... Misstaget många människor begår är... strävan efter ett evigt liv. Målet är inte att leva för evigt.. målet är att skapa något som kommer... 











Den svarta dahlian

Jag bloggar denna dag med servetter uppstoppad i näsborrarna.... ännu en röd morgon väcker mig.

En första titt och jag ser ut som en helt vanlig tjej. Inte skitsnygg men fan i mig inte ful heller... normal
Jag önskar bara att mitt inre kunde finna samma ro som mitt yttre... normal
Men jag har aldrig känt mig normal. Den svarta dahlian, vart än jag är så känner jag mig malplacerad och oläglig, Isolerad och alltid i avskildhet.

Jag ställer mig själv ofta frågan...
Vad skiljer mig från er andra?
Är det vad jag består av och inte ni? Eller består ni av någonting som jag saknar?


Seriöst kass jag är, mina texter... emo, men, men, det är Dno







Människan


Älskar berättelsen om matrix, iden om att människan inte alls är så vacker, vi fuckar upp mycket för oss själva....

Jag vill dela en uppenbarelse som jag har haft under min tid på denna jord. Det slog mig när jag försökte klassificera vår art och jag insåg att vi faktiskt inte är däggdjur. Alla däggdjur på denna planet har utvecklat instinktivt en naturlig balans med den omgivande miljön, men vi människor gör inte det. Människan flyttar sig till ett område och förökar sig och förökar sig tills alla naturresurser är förbrukade, det enda sättet vi kan överleva är genom att sprida oss till ett annat område. Det finns en annan organism på denna planet som följer samma mönster. Vet du vad det är?.. Virus. Människan är en sjukdom, cancer på denna planet

Ibland äcklas jag av min egen existens...





























poetic justice

Jag känner mig som ringarna runt en sten kastad i vatten, skillnaden är att jag växer inåt istället. Lik ett svart hål där koncentrationen av massan är så stark, att inte ens ljuset kan övervinna min kropps gravitation. All materia eller ljus som kommer i närheten av mig hamnar i det svarta hålet och förblir där... kan aldrig komma ut. 

Jag älskar med fingertopparna, jag iakttar skönhet med mitt högra öga, lär känna hela universums marker med den nedersta delen av benen...antar att även detta är en del av människans levnadslopp... måste bara hitta balansen.











 

Nyare inlägg
RSS 2.0