Min pappa har alltid vart en man med visa ord, idag vid frukosten..När jag va liten trodde jag att min sårbarhet skulle försvinna med åldern. Men jag har lärt mig.. att växa upp är att acceptera att vi människor är sårbara. Människan måste vara sårbar för att någonsin kunna känna sig levande..

Jag rotar igenom dem gamla kläderna i garderoben och finner en lång svart kjol. Drar upp den hela vägen upp ovanför brösten och drar ett skärp runt midijan.. Ser faktis ut som en klänning. Men det är fortfarande en gammal kjol och den har en historia. I spegeln ser jag henne stå bakom mig vid dörren.. Jag vänder mig om och möter hennes blick... Hon ler, för en halv sekund är det hon igen..

Mina ögon är vidöppna när de är stängda, smaken har sugit sig fast vid mina läppar. Ljudet av bandet spela, synen av skor som snurrar runt och bjuder in sin partner. Har aldrig vart bra på alkohol så jag sitter ner hela natten och småler. Alla är glada, jag med för en gångs skull. Mest är jag glad över att jag fick en kniv, tång och en fet sax i julklapp av mina chefer... Japp, ännu en gång livets ironi.

Jag ska vara helt ärlig nu, vet inte riktigt vad jag ska skriva... Seg och irreterad, mest seg. Ikväll slogs mina försökt till att starta intellektuellea konversationer ner, järnhänder... Att jag äcklas av människors idoti är ingen nyhet, men att jag fortfarande förvånas.. Kan folk verkligen vara så impotenta, sinneslösa, förståndshandikappade, svagsinta, fån hela högen.. Om du som läsare för en halv sekund fick för dig medans du läste denna text att jag på något sätt går runt och tror att jag är bättre än andra.. då tillhör du just den gruppen fan..

Svinkallt ute.. orka inte gå hem från jobbet så jag hoppar in i en taxi, med en bra ekonomi tänker man på sina tuffa dagar..

Rotar igenom alla hyllorna... så jävla onödigt, vet att jag inte hittar något. Kylskåpet, frysen.. tom. ätit så dåligt sista tiden att jag inte får min mens längre, omtumlad, svag, vanmäktig. Två kr och en liten påse salt som jag tagit från MacDonald`s.. allt jag har i den nya staden som kryllar av främlingar. Jag känner mig ensam...